Alexandra Pascalidous egen hyllning till våra fäder.

På ett sätt känner jag mig starkt reserverad över att över huvud taget ge något som helst spaltutrymme åt feministiska manshatare på min blogg, det bästa hade kanske vart om man bara hade låtit dessa individer få sola sig i sin egen strålglans och bli hyllad av de som finns närmats intill sig av sin beundrarskara och sen hade det inte varit mer med den saken.

Men eftersom Alexandra Pascalidou nu är den hon är, och som allt som ofta är en person som ofta både vill synas och märks både på löpsedlar plus mycket annan fåfäng media som finns runt omkring oss, i vår dagliga varuhander som tävlar om vem som är både störst, bäst och vackrast till att få oss att spendera våra pengar på senaste nyhetsskvaller eller vad det nu kan handla till vilket de försöker tilldra oss sitt stora intresse.

Och onekligen är hon en person som är högvilt för media till att lanseras som vore hon en viktigare och mer angelägen person än den hon faktiskt är till att både synas och uttala sig saker och händelser i vår tid till efter vad hon själv vill påskina vara nån slags expert i allehanda spörsmål.

Igår var jag en av många fäder i vårt land som blev uppmärksammad av mina döttrar över att det var Fars dag. Med en rakt i genom hellyckad dag där det bjöds på fantastisk god mat och dryck, samt dessert, och som sen bands ihop med att vi hade några riktigt kul och trivsamma timmar tillsammans i stans bowlinghall. Så det var med glatt humör vi senare på kvällen återvände var och en hem till sitt igen.

Men när jag strax därpå läste på Twitter vad just denne Pascalidou hade skrivt och framfört för synpunkter om som enligt henne var helt förkastligt med att pappor uppmärksammas på detta sätt, då kände det  hela som del blev smolk i bägaren. Här följer hennes egna ord.

På Fars dag Hyllar och Hurrar vi för alla Mammor som var både Mammor och Pappor under vår uppväxt. Tack. RT om du växte upp med en ensam mamma.

Av nån anledning till och som jag inte begriper mig på finns det dom som har gjort till nått slags livskall att vilja provocera och att väcka ilska och anstöt bland den stora menigheten, dessvärre måste det medges att de lyckats med sitt uppsåt också till at få folk att bli förargade. Jag är en av dom.

Men så länge hon får säga det själv så känner hon sig säkert nöjd och belåten med sig själv.

 

 

Kanske var det en hälsning från ovan?

Jag brukar själv vara försiktig, återhållsam är kanske rätt ord för att beskriva min känsla över när jag ser tecken i skyn och utifrån det dra några eventuellt förhastade slutsatser till vad det nu kan handla om, för hur det än må vara med saker och ting som är runt omkring över oss, fram och tillbaka, hit och dit, så är det ju som så att allt är som bekant inte alltid vad det ser ut eller utger sig att vara. Men håll med om att det ser märkligt ut?Familjen, vänner 080

Vuxna människor, men vem tar hand om dom?

I den stad vi bor har man nu tvingats till att eftersom inte vuxna människor lyssnar vad man säger åt dom att göra, så blev man så illa nödgad tvungen att förbjuda föräldrar att använda sina mobiler under tiden deras barn vistas i stans simhus och dess simbassäng. Jag har även noterat att det här är inte unikt och specifikt på något sätt just för i den stad där vi bor där man har kommit fram till ett sådant här beslut och på så vis reglerar folks användande av sina mest dyrbara och kära ägodelar.

Det rör sig alltså om betydligt fler platser och orter än vad som händer och utspelar sig i en småstad som den här där det alltså måste till så skärpta regler som förbud mot användande av sin mobil för att få folk släppa taget om det man annars är fullt upptagen med och som kräver ens fulla koncentration och uppmärksamhet till att innebära att man helt tappar kontakten med vad som händer och sker utanför dess ramar.

Mobilförbud för vuxna människor när de befinner sig i simhall alltså.

Och jag undrar. Vem är det som egentligen är menad till att va och befinna sig på en vuxen människa nivå när det är barnen som får till att ta hand om sig själva i första hand?

Hur mås det här då?

Att ständigt och jämt, vardagar i ända vara vid så god vigör att man mer eller studsar ur sängen när man har vaknat ur sin sömn och det är dags för en ny dags utmaningar för att man känner sig pigg och nyter, hur många känner igen sig i den beskrivningen som har kommit lite drygt halvvägs genom livet? Det rör sig nog om ett ytterst fåtal tror jag som varje ny dag välkomnar dagen med ett glatt och friskt humör utan några som helst krämpor eller andra slags skavanker i kroppen skulle jag tro. Men säkert finns det dom som bryter mot det mönstret, eller så ljuger man om hur man egentligen mår.

Själv har jag mått helrisigt nu ett tag, vilket tog sin början i måndags, i förra veckan. Under större delen av förra veckan tillbringade jag större delen av tiden till sängs, vilket säkert vem som helst förstår inte var nån höjdare precis.

Den här veckan har jag åtminstone orkat med att komma ut och gå med vår hund vid några tillfällen, men vid det här laget vet jag knappt vem som drar vem framåt, ( psst, ta det med en nypa salt va) han orkar inte med så mycket längre vår hund, och undra på det, han är och fyller trots allt 12 år snart, om han nu orkar leva fram tills dess vill säga, och det är högst osäkert om han gör det. Han blir 12 år i Januari 2019, och det är en hög ålder för en hund.

Hur som helst, idag är det torsdag…

Klart man blir fundersam över kötthanteringen.

För som när det nu har kommit fram uppgifter att en del av de köttråvaror som säljs i våra Ica-butiker först slaktats och styckas  i Sverige för att sen i sin tur skickas och transporteras i vidare transport till Nederländerna för att där på plats skivas och paketeras, och sen därefter ge sig på ytterligare en resa tillbaks till Sverige igen, tur och retur alltså, då ger det mig en rejäl funderare över vad det är som händer innan det har kommit så långt att varorna läggs in i kylskåpet eller någonstans i sitt hem. Men frågan är hur medveten man är egentligen ärligt talat gällande hanteringen inom svensk livsmedelproduktion av allt det vi dagligen stoppar i oss?

Ingen automatisk text tillgänglig.
Ingen automatisk text tillgänglig.